Hälso- och sjukvården har inlett en omfattande långsiktig omställning driven av bl.a. ökande vårdbehov, kvalitets- och effektivitetsmål samt nya vårdmetoder och processer (SOU 2018:39).

Omställningen drivs nu regionalt och nationellt utifrån huvudlinjerna om God och nära vård, men också mer högspecialiserad och centraliserad vård, digitalisering samt kvalitetsförbättring t.ex. med avseende på vårdutfall, arbetsmiljö och patientsäkerhet. Uttryckt som vision skulle målet kunna beskrivas som en god, jämlik och optimal sjukvård för alla.

​

Att kombinera en god och nära vård, som i många fall förväntas ske i hemmiljö, med en högspecialiserad och centraliserad sjukhusvård är en utmaning som innebär helt nya krav och förutsättningar för alla inblandade – sjukhusvård, primärvård, kommunal sjukvård och omsorg samt inte minst egenvård, där den senare ibland förutsätter samverkan med nära anhöriga. Till denna komplexa bild tillkommer en kombination av vårdgivare såväl offentliga som privata, samt inte minst de företag och organisationer som levererar tjänster och andra produkter.

​

I januari 2021 presenterades överenskommelsen mellan regeringen och SKR med särskild inriktningen mot den nära vården. Satsningen omfattar 6,6 miljarder under 2021 och är inriktningsmässigt relevant för vårt initiativ (3,2 miljarder till utveckling av den nära vården; 3,3 miljarder till omställning för medarbetare i vården; 200 miljoner till E-hälsa; 85 miljoner till ambulanssjukvården).

​

I den senaste Forsknings- och Innovationspropositionen betonas även önskan om en systemtransformation där primärvården skall få en mer central roll vilket speglas både i tematiska satsningar samt att höja forskningskompetensen inom primärvården.

​

Det är uppenbart att IT och kommunikationsteknik, dvs digitalisering, spelar en viktig roll i att nå målen med denna omställning av vården genom att t.ex. underlätta samverkan och informationsutbyte mellan alla inblandade parter. Men utöver att utveckla medicinteknik, och vad som ofta benämns Digital Hälsa, samt sätta denna i sitt vårdsammanhang, är det minst lika viktigt att utveckla vårdens processer, organisation och den fysiska miljö där den framväxande goda och nära vården skall bedrivas. Det sistnämnda är också av största vikt för att nya tekniska forskningsresultat, innovationer och möjligheter skall ges optimala förutsättningar att landa rätt och få önskvärd spridning i det framväxande nya hälso- och sjukvårdslandskapet. Det krävs systeminnovation i olika bemärkelser, och detta av en art som t.ex. näringslivet eller dagens innovationssystem inte hanterar fullt ut.

​

Närliggande till detta är begreppet ”precisionsvård” som exempelvis förekommer i diskussionen om den svenska Life Science strategin i syfte att belysa utvecklingen mot en bättre designad vård utifrån användarens/patientens behov. Det blir därmed också centralt att väva in användare/patienter i innovations- och utvecklingsarbetet. Därför vill vi i vår satsning även väva in användare/patienter i forskningsarbetet och på så vis också agera förebild och nod i den begynnande internationella rörelsen kring patient/medborgardriven forskning (se kvadrupel-modell nedan). Ett gott exempel på hur detta kan ske finns i Bristol och det s.k. Sphere projektet där en av de sökande är medlem i Advisory Board sedan 2013.

​

I beredningsgruppen för initiativet När vården flyttar hem finns sedan tidigare genomfört ett förarbete som gett betydande insikter och kunskap då det gäller inlåsningseffekter och behov av systeminnovation kopplat till delar av eHälsa och vårdens digitalisering. Ett flertal inlåsningar runt innovation och nyttiggörande identifierades och de spänner över såväl nationell som regional organisation och samverkan; bristande teknik- och utvecklingsmetodologier, brist på interoperabilitet och innovationskultur samt spridning av ”det goda exemplet”. Det senare innebär exempelvis att det saknas kanaler, modeller och kultur för att sprida och lära av de många positiva lokala initiativ som tas runt t.ex. digitalisering. Därför leder de sällan till nationell spridning. Detta försvårar i sin tur den systemharmonisering och interoperabilitet som krävs på flera nivåer - vårdprocesser, informationsstruktur och representation, begrepp m.m. - som måste samordnas på bred front för att till fullo kunna dra nytta av t.ex. AI/ML. Likaså är systeminnovation ett måste för att bredare få fäste för sådana metoder i praktisk sjukvård. Till exempel så påverkas fysisk planering av hemsjukvård som ställer krav på logistik och kommunikationssystem och har effekter på vårdens organisering. Det finns således behov av systeminnovation på såväl regional som nationell nivå, och likaså forskning för att bättre förstå och utveckla modeller och metoder.

​

Sammanfattningsvis, långsam systeminnovation, eller brist därav, hämmar vårdens utveckling och måluppfyllelse och försvårar även för näringslivets aktörer att tillgängliggöra sina erbjudanden då de inte på egen hand kan driva nödvändig systeminnovation. Allt för sällan sätts tekniken i sitt sociala och organisatoriska sammanhang som borde inkludera nya tjänsteerbjudande, affärsmodeller, lednings- och styrningsmodeller – en systeminnovation. Genom en samskapande utveckling med samtliga relevanta parter (kvadrupel helixmodell) vill initiativet När vården flyttar hem utveckla tekniska lösningar till systeminnovationer och på så vis utöka effekterna och expandera möjligheterna.